Toppmeny

Historia

Viggbyholms Båtklubbs historia

 

Båtklubben bildas och växer

Så länge det bott människor i Viggeby, Kjula och Viggbyholm har båtar varit uppdragna och förtöjda längs stränderna vid Stora Värtan. Kring förra sekelskiftet var Hägernäsviken den mest skyddade platsen, men när flygningarna vid F2 tog viken i anspråk flyttades småbåtshamnen till trakten kring Röhäll. Under 1930-talet blev stränderna på Viggbyholmssidan allt mer belamrade med båtar och på 40-talet bredde allmän oordning ut sig på allmänningarna.

Den 31 augusti 1947 hölls ett möte, med målsättningen att kunna bereda det ökande båtbeståndet bättre förtöjningsplatser. När mötet avslutades hade man bildat Stora Värtans Båtklubb, valt en ordförande vid namn Gustav Ekström och bestämt att medlemsavgiften skulle vara 2 kronor.

Redan den 15 mars 1948 ändrades klubbens namn till Viggbyholms Båtklubb.

År 1948 var medlemsantalet 67 medlemmar med 40 båtar. Med en medlemsavgift om 2 kronor inflöt alltså 134 kronor till klubben, inte undra på att det var ideellt arbete som gällde!

Tio år senare hade medlemsantalet ökat till 137 medlemmar med 82 båtar och 1968 kunde klubben räkna in 439 medlemmar med 345 båtar.

På 1950-talet var årsavgiften 10 kronor och därtill kom en bryggavgift på 10 kronor och en slipavgift, 5 kronor. I mitten av 1960-talet hade årsavgiften ökat till hela 25 kronor och böter för utebliven vakttjänst var satta till 100 kronor. Men det hände sällan att någon uteblev från sitt vaktpass, skammen var större än böterna och de allra flesta kände varandra. Sammanhållning och samarbete var viktigt inom klubben, precis som idag när vi har drygt 1750 medlemmar och kring 1250 registrerade båtar.

 

Gustav Ekström – klubbens grundare

Ekis anpassad storlek

Vår förste ordförande Gustav Ekström, ”Ekis” kallad, var Viggbyholms-bo, kommunalman och snickare på F2. Tillsammans med Bo Erfass, som hade en skrivmaskin och sålunda kunde sköte den administrativa delen, blev ”Ekis” den drivande kraften i den nya klubben. 

Redan den första säsongen 1947 kom ett 20-tal båtar upp på uppläggningsplatsen ungefär vid nuvarande mastskjulet/hamnplanen. Det ordnades med tillstånd att utnyttja mark, bogserades dit en slip, fixades ett spel, samt pålades och byggdes bryggor.

Första klubbhuset byggde ”Ekis” hemma på tomten och transporterade ner med hjälp av arbetsvilliga och starka gubbar.

Man organiserade också tidigt ett vaktsystem för att hålla oönskade gäster på avstånd.

 

Det första uppläggningsområdet

Viggbyholm frr2

Den smala grusvägen från Viggbyholms Herrgård ner till båthamnen ledde över sanka strandängar med betande kor. Under våren var grusvägen ofta översvämmad och måste förstärkas med slanor, brädor på tvären och till sist ett lager grus. Hela det nuvarande uppläggningsområdet var ett kärr.

Upptagning och sjösättning skedde med en slipvagn på räls och ett spel. Slipen låg där nuvarande sjösättningsrampen ligger och spelet stod ungefär vid masthuset. Den första slipen var 10 meter lång och kunde klara båtar upp till 6 ton! 1953 förlängdes den till 20 meter och försågs ett år senare med ett elektriskt spel i ett sliphus.

Båtarna flyttades med ”lunor” och ”slodar”, såpade trärännor med en träkälke, fram till slipen där man med domkraft, eller för hand fick upp dem på vagnen. Muskelkraft, hävstänger och ett stort mått klurighet behövdes på den tiden!

 

Många bryggor kring stränderna

gamla bryggor

Innan den nuvarande hamnen byggdes hade klubben ett flertal bryggor runt om i viken. Mellan bryggorna fanns inga riktiga vägar och belysningen i hamnområdet bestod av två gatlyktor, en vid Centralbryggan och en vid Drakskeppsbryggan. Vid Västra bryggan, Alkärrsbryggan och Lorensviksbryggan, den sistnämnda vassig och grund, fanns ytterligare båtplatser. Från 1950-talets mitt lades fler och fler svajbojar ut i viken, och som mest låg det 110 båtar på svaj!

Klubben juniorer hade sin hemvist på den lilla udden vid Drakskeppsvägen, strax NO om det nuvarande hamninloppet, där även två bodar stor uppställda. Härifrån seglade tuffa grabbar på 60-talet med sina OK- och Mothjollar ut till Björkskär och hem igen över helgerna. Ungdomsledare under många av dessa år var Hans von Ubisch, som bedrev en navigationsutbildning och ungdomsfostran som inte skulle gå hem idag. Bland annat skulle alla bada näck inom 10 minuter efter purrning. Men var det före 

1 maj, så var det frivilligt!

 

Nuvarande hamnen

Det oskyddade läget mot Stora Värtan gjorde att man redan på 1950-talet påbörjade projekteringen av en ny och säkrare hamn. Under sommaren 1969 var det slutgiltiga förslaget klart och kostnaden beräknades till 4,75 miljoner kronor. Kommunen skulle stå för bygget, men en förutsättning var att ett statsbidrag på 2 miljoner beviljades. Naturvårdsverket, vars budget detta skulle belasta, hade bara 4 miljoner att fördela.

Då kom stormen!

stormen 1969

Den 27 augusti 1969 fick funktionärer och medlemmar i VBK jobba hårt under natten. 10 båtar sjönk och över 50 båtar skadades. Givetvis gick ovädret hårt åt bryggor och bojar också.

I januari 1970 erhöll Täby kommun besked om att ett bidrag från Naturvårdsverket om 1,9 miljoner kronor beviljats och hamnen kunde börja byggas!

 

Sjöfarten på Stora Värtan och gamla Hamnvillan 

SS Viggbyholm anpassad storlek

Redan under 1860-talet trafikerade ångslupar sträckan Viggbyholm – Stockholm. Från 1883 och några år framåt gick s/s Värtan denna trad och även ångsluparna ”Ran”, ”Ägir” och ”Najaden”. Man gick från Kungsholmen, som bryggan vid mastkranskajen hette, till Karl XII:s Torg i Stockholm. Turen tog 2 timmar och 15 minuter och en enkel resa kostade 70 öre.

Under 1920-talet gick s/s Viggbyholm, byggd i Motala 1890 och med plats för 200 passagerare, mellan Viggbyholm och Nybroviken. Ett flertal ångbåtsbryggor fanns i Stora Värtan och Kyrkfjärden.

Hamnvillan anpassad storlek

Att bryggan vid mastkranskajen hette Kungsholmen, berodde på att detta var namnet på gamla Hamnvillan (nuvarande Sportfiskeboden). Till Kungsholmen hörde såväl båthus som trädgårdsmästarboställe, belägna ungefär där Hamnkontoret ligger idag. Kungsholmen ägdes och användes som sommarbostad av en apotekare från Stockholm vid namn Konsul Carl Frode C:son Poller, som vunnit på obligationer och köpt både titel och namn. Han var född Carl Eriksson!

Innan vårt nuvarande Klubbhus byggdes år 2001, hyrde klubben Hamnvillan av Täby kommun.

 

Badplats och hopptorn

Viggbyholm frr1

Sjöängens badplats låg där F-bryggan idag har sitt landfäste, med omklädningshytter, badbrygga och hopptorn. Många Viggan-seglare använde hopptornet när något behövde fixas i masten, ända in på 70-talet bestod nämligen klubbens mastkran av en telefonstolpe med block och talja.

Vattnet i Stora Värtan ansågs otjänligt för bad 1953 och alla badplatser stängdes. Allt avloppsvatten gick nämligen ut orenat här. Först 1981 kunde man börja bada i Stora Värtan igen.

 

”Moan” och Bertil

Det är svårt att berätta VBK:s historia utan att nämna Lillemor ”Moan” och Bertil Jovinge Carlberg. Sedan deras skötbåt från Roslagen, med namnet ”Mosing” lagt till vid dåvarande Drakskeppsbryggan kom dessa två eldsjälar att betyda mycket för klubben. Bertil blev sekreterare och kassör vid 1960-talets början och sedan även anställd på Hamnkontoret. ”Moan” blev klubbens Hamnkapten 1970 och var känd för sina hårda nypor och stora hjärta! Deras engagemang fortsatte till långt in på 1980-talet och då hade antalet medlemmar ökat från 500 till 1500 och båtarna från 300 till 1000!

Carina Norberg 

Viggbyholms Båtklubb

Hamnvägen 1, 183 75 Täby

 

Tel: 08-756 32 08